Orginalfärgen (högra schabraket)

Den där beiga schabraket köpte jag någon gång i vintras och det var verkligen ett av mina favoritschabrak - jag älskar den färgen på schabrak! Men som ni vet blir allt tillslut smutsigt, så även detta schabrak. Mamma tvättade det och nästa gång jag såg schabraket tappade jag hakan.

WTF!? Det är blått!?

Ja, mamma hade råkat tvätta det i för höga grader och kanten hade färgat av sig. Sånt som händer. Surt eftersom denna färgen på schabraken nu slutat säljas, men å andra sidan har jag i alla fall ett unikt schabrak (såvida inte fler gjort samma misstag)


Ljusblått schabrak


Dock har inte allt färgats - de där "stropparna" som håller fast schabraket i sadeln är fortfarande beiga.

Asta, foto: Jag!

I helgen har jag ridit lite andra hästar, nu när Veleda har boxvila. Hästarna Asta, på bilden, och Gasken ställde upp som tillfälliga ersättare, och jag måste säga att det är nyttigt att rida andra hästar lite ibland!

Varför? Jo, man får bland anant bekräfta att den (grund)ridning som fungerar på sin egna kuse även fungerar på andra, och även helt enkelt tänka till lite, hitta rätt knappar och känna/se vad just den hästen behöver, vilket både är lärorikt och roligt.

Varning för ett långt inlägg och om ni inte har lust att läsa allt, kan jag sammanfatta vad som hänt lite kort här. Veleda har fått ett sticksår precis under hasen samt lite skrapsår på insidan av låren. Hon har blivit opererad på Helsingborgs djursjukhus, vilket gick bra, och ska stanna där till tidigast fredag.

Igår, när jag skulle rykta Veleda, upptäckte jag hur insidan av höger kotled var alldeles nerdroppad av blod. Jag sökte igenom benen och hittade ett litet sår strax under vänsta hasen och på insidan av (bakre) låren hängde det en massa lösa hudflikar och var lite uppskrapat. Vi ringde vetrinären och i väntan på att hon skulle komma gick vi en sväng i hagen, utan att hitta något speciellt, och kollade täcket.

Vetrinären, Ida, kollade först och främst att Veledas cirkulationsomlopp var som det skulle - hjärtslag, temp och slemhinnefärg var som det skulle. Därefter ledde jag ut Velle och skrittade samt travade med henne lite på gårdsplanen. I skritten gick hon lite "stelt", men i traven haltade hon relativt tydligt. Hennes ben var rätt svullet vid det lilla såret.

Ida gav Veleda 0,1 ml Domecedan och 0,1 Butanol (eller var det nu hette), vilket är relativt lite, men Veleda är ju känslig. (Veleda fick till och med en lokal reaktion där sederingen sprutades in.) Såren tvättades av och Ida gick in i såret vid hasen med en liten metallpinne och konstaterade att det var 2 cm djupt, vad hon kunde känna. Alltså ett sticksår. Eftersom det satt där det satt, precis under hasen där en senskida löper, rådde hon oss att åka in till Helsingsborgs djursjukhus och kolla upp det närmre. Detta för att om det skulle bildas ärrvavnad nere i såret, som hindrar senskidan att löpa fritt i senan, kunde Velle bli permanent halt.

Så vi lastade Velle, lite utrustning (eller ja, groomingbagen som innehåller det mesta man kan tänkas behöva ha med sig vid transportturer) och mat, och körde sedan iväg mot Helsingborg. På vägen dit gjorde vi ett litet stabbt stopp och köpte hamburgare. Hungriga + oroliga människor är ingen bra kombination. För övrigt stod Velle supersnällt i transporten.


Veleda i sin box på djursjukhuset.

Väl framme lastade vi av Velle och gick sedan in till akutmottagningen. Där ledde jag upp Velle på en våg, som hon först tyckte var lite konstig, och skärmen visade 574 kg. Därefter fick Veleda en box i ett stall fullt med ponnysar. Medan hon stod där, fyllde vi i lite papper och satte oss sedan i receptionen för att vänta. Sjukhusets "stallkatt", med ett skumt namn på Sc, jag valde dock att kalla den Tusse, satt i mitt knä/låg i min arm som en bebis under tiden. En riktig liten kelgris var det!


Den gosida receptionskatten och jag

Efter ett tag kom vetrinären (inte samma som vi hade på Fridhill) och jag ledde fram Veleda för en liten undersökning. Han konstaterade samma saker som Ida, lindade Velles ben med en bommulsrulle (men lite jodopax eller liknande på) och Wet-flex/Flex-wrap och berättade att de skulle ha kvar henne i alla fall över natten för att kunna vidare undersöka henne med röntgen m.m. Därefter skulle de ringa till oss och berätta hur de tänkte gå vidare, tex. om de behövde söva Velle. Så vi satte tillbaka Velle i boxen, tog fram lite mat de kunde ge henne, pussade hej då och körde hem igen (vi var hemma typ 12 på natten).


På akutfallstavlan stod Velle uppskriven - Sårskada has

Så imorse frågade jag mamma vad vetrinären sa när han ringde mamma i natt. Sticksåret hade tydligen varit ganska djupt och stort, så de ville söva och operera Veleda.

I skrivande stund ringde vetrinären igen och berättade att operationen hade gått bra och Veleda hade vaknat och mådde bra :) Såret hade, istället för att gått rakt in bland senor, gått uppåt, längs med huden och inte orsakat några inre skador på ben och ligament. De hade satt nån form av dränering och ett bandage som skulle sitta på tills onsdag. På onsdag ska bandaget bytas och det nya sitta på tills fredag. Så på fredag kommer de eventuellt ta ut dräneringen och då kanske hon får åka hem. Håll tummarna för henne!