Den 20:e september kommer Flyinge Ungdomssektion, FUS, anordna en "hästloppis", som kommer pågå mellan 10.00 och 14.00 vid Granelundshallen. Vi kommer, beroende på väder, vara ute på parkeringen eller uppe i Elsas café. Fika kommer att säljas för en billig peng.

När: 20 september kl. 10.00-14.00

Var: Granelundshallen i Södra Sandby/Flyinge

För vägbeskrivning, se Flyinge Ryttarförenings hemsida

Har du en massa hästsaker skräpande hemma? Då kan du hyra ett bord för 20 kr och se till att rensa ut sadelkammaren ordentligt! För bokning av bord eller frågor kontakta Stina på [email protected] eller mobil 0705109191

FUS önskar alla välkomna och hoppas på en trevlig dag med en stor uppslutning folk.

Har precis gett Petra mandat att sälja Baltazar för vilket pris hon vill i princip.

Håll tummarna!

Jag hoppas att Clara och hennes mamma hör av sig idag och säger att de vill köpa Baltazar. Om de inte vill ha honom, ska vi kanske in till Jägers på söndag och rida ett uppvisningslopp.

Trial and error

Att pröva sig fram för att hitta beteenden som är lönsamma i en viss situation, har vi nog alla gjort någon gång. Men att detta är en väl beprövad inlärningsteknik visste du kanske inte. Om du tror att det finns något mer du kan lära dig om detta, föreslår jag att du läser vidare.

Inlärningsmetoden Trial and Error, som på svenska kallas "Försök och misslyckande" eller "Försök och felmetoden", går ut på att hästen på eget initiativ lär sig slumpmässigt utvalda beteende genom positiv eller negativ förstärkning. Alltså provar hästen olika beteende i olika situationer tills den hittar ett den får respons på. Om responsen är en belöning, kommer hästen troligtvis utföra beteendet oftare.

Vid inlärningsförloppet kommer felaktiga eller ineffektiva beteende successivt försvinna eftersom de inte leder till framgång. Den här principen är densamma som ligger bakom naturligt urval, och exempelvis vilda hästar har stor nytta av den. Inte bara hästar utövar trial and error, inlärningsmetoden förekommer även hos exempelvis katter och människor.

Psykologen Edward L. Thorndike var den första att experimentellt studera Trial and Error. Samtidigt utförde ryssen Ivan Pavlov experiment med betingare reflexer hos djur och lade därmed grunden för behaviorismen. En annan psykolog, B.F. Skinner, knöt sedan samman Thorndikes teori med behaviorismen, samt utvecklade deras teorier. Då skapade han begreppet Operant betingning, även kallad instrumentell inlärning, vilket var en utveckling av behaviorismen. Trial and error är en form av instrumentell inlärning, där man lär sig genom att göra något om och om igen och misslyckas, men tillslut lyckas. Exempel på sådana saker är att lära sig cykla och simma.

Ett exempel på trial and error är hästar som sparkar i boxen vid fodring. Om man skriker eller slår till hästen för att den ska sluta, lär det troligtvis inte ha någon effekt i det stora hela. Kanske slutar hästen sparka en liten stund, men i längden kan den tänka sig att stå ut med obehaget bara den får sin mat. Tillslut kommer fodraren tröttna på sparkandet och ge hästen mat tidigt, alltså har hästen fått en belöning för sitt beteende genom positiv förstärkning.

Ett annat exempel är en lös häst i paddock (som människan arbetar med på något sätt). Hästen kan försöka att rymma och om den lyckas, har de fått en belöning genom negativ förstärkning (det jobbiga arbetet har tagits bort). Om man fångar och tvingar tillbaka hästen till paddocken, kommer den rymma igen och igen.

Att hästar testar beteende genom trial and error är både bra och dåligt. Det negativa är att hästen lätt framkallar oönskade beteenden. Det positiva med trial and error är att vildhästar lätt hittar nya beteende som är gynnsamma för deras välbefinnande.

När man vill tillämpa Trial and Error-metoden, för att lära hästen något nytt, krävs det inte att man är något proffs. Det enda man behöver tänka på är att ge hästen belöning vid precis rätt tillfälle, det vill säga inom 3 sekunder efter att hästen gjort rätt. Kommer belöningen senare, kommer hästen inte förknippa det rätta beteendet med belöning, vilket leder till att hästen inte självmant kommer utföra det rätta beteendet nästa gång man tränar.

Man kan belöna hästar på två sätt: positiv och negativ förstärkning. Det förstnämda går ut på att man lägger till något bra, som till exempel en klapp eller något positivt man säger (och tonfallet är då det viktigaste, inte själva ordet). Negativ förstärkning innebär att man tar bort något dåligt, exempelvis lättar man i handen eller med skänkeln.

Även om Trial and Error-metoden är en av de enklare att använda, kan mycket gå fel. Är man ovan kan det vara svårt att veta exakt när hästen gör rätt och då även när man ska berömma. Berömmer man vid fel tillfällen, finns det en risk att man uppmuntrar felaktiga beteende och nästa gång hästen gör denna felaktiga saken, kanske man bestraffar hästen för något man gången innan uppmuntrat. Det finns alltså en viss risk att ge dubbla signaler, vilket inte underlättar. Man måste helt enkelt alltid vara konsekvent och känna när man ska berömma.

Sammanfattningsvis vill jag förklara vikten av att förhindra oönskat beteende så snabbt som möjligt, för om hästen vänjer sig vid ett felaktigt beteende blir det sedan allt svårare att lära rätt.

Jag har hittat en hemsida där man kan läsa ett flertal bra hästartiklar. Texterna är från början publicerade i olika hästtidningar under åren 2001-2009 och inriktar sig mycket på att arbeta med hästen, inte mot den. Är man till exempel intresserad av horsemanship finns där en serie om just det på 10 delar.

Equerry AB

En sida som helt enkelt är värd ett besök!

Denna veckan har jag tillgång till en extra häst, Rut. Hennes ägare är bortrest och undrade om jag ville rida henne lite i veckan. Självklart ville jag det! Kan vara bra att rida in sig lite på storhäst nu inför skolstarten.


Rutan i inte det finaste hon kan...

Något för dig och din häst kanske?

På hoppningen i onsdes tipsade Petra mig om en häst hon varit och tittat på. Den var tydligen 7 år, ett sto med motor och skulle tävla 130 till helgen. Igår var jag och provade henne.

När vi kom till stallet möttes vi av en trevlig tjej vid namn Caroline. Hon hade precis hämtat Veleda, hästen, från hagen och häll på att ge henne lite vatten. Velle, som jag kallade henne, sörplade glatt i sig medan Caroline berättade lite om stoet och hennes bakgrund. Tydligen samarbetade Caroline med en hollänsk hästhandlare och det var därifrån Velle kom. Hon var ganska smal och omusklad, men holländaren hade fått in henne i ännu sämre skick, och Caroline tyckte att stoet bättrade sig hela tiden.

Caroline red och hoppade Velle lite före mig, så att vi fick se henne ridas. Det såg bra ut, även hon hon behöver lite träning i dressyren. (Men det är jag ju inte van vid...) När jag red henne kändes det bra. Även om jag inte fick henne att gå i den finaste formen hon kunde och även om vi inte fick till perfekt taxering varje gång, gjorde Velle ett väldigt gott intryck på mig och mamma. Vi gillade hennes psyke och hon var både klok och ärlig på hinder.

Vad som händer härnäst vet jag inte än... (spännande, nästan som en följetong..)




Mycket dålig vinkel som verkligen inte gör Velle till något skönhet.

Idag var jag inne på granngården och handlade lite mat. Totalt blev det 40 kg för 498 kr. Att man ens kan lägga ut så mycket på sina djur!


Kaninerna fick en 30 kgspåse av Stampe - ett riktigt bra kaninfoder.


Baltazar fick en 10 kg spann med B-vitamin i pelletsform. Egentligen hade den mindre burken på 3 kg räckt, men den fanns inte. Nu har jag vitaminer så det räcker och blir över!


Det var för övrigt inte det lättaste att få plats med all mat på moppen...

Ingredienser

Även om sommaren snart är slut, plågar flugorna fortfarande våra hästar. Därför tänkte jag tipsa om en flyweil man kan använda utan att behöva ha grimman på. Perfekt för hästar på bete!




Finns även med öronskydd!

Båda går att köpa på Hööks och kostar 79 resp 69 kr.

Det var en gång en häst. En häst med ett utseende likt en sagofigur och en styrka likt sprit. Hästen hette Marengo och han var den franska kejsaren Napoleons favorit.

Marengo föddes år 1793 i Egypten och han växte mest troligt upp på det berömda stuteriet El Naseri. Som sexåring importerades han till Frankrike och hamnade där i kejsar Napoleons stall. Den vita arabhingsten var väldigt liten, bara 146 cm i mankhöjd, men han passade den kortbenade kejsaren perfekt. Napoleon var ganska hård i sin ridning och tvekade inte att pressa hästarna. Sträckor på 130 km kunde avverkas på fem timmar! Detta var något Marengo klarade galant; han var riktigt starkt både fysiskt och psykiskt. Dessutom var han väldigt snabb och kvick, och inte det minsta rädd vid skottlossningar. Både häst och ryttare var alltså fyllda av mod, ända ut i fingerspetsarna.

Napoleon red fullblodet för första gången under slaget vid Marengo. Hingsten var då odöpt, men fransmännens segrer ledde till att Napoleon fäste sig vid hingsten och beslöt sig att döpa den till Marengo, efter slaget. Därefter bar den tuffa hästen Napoleon i många slag, bland annat Austerlitz (1805), Jena (1806) och Wagram (1809). Hingsten blev sårad åtta gånger under sin karriär, men lyckades alltid återhämta sig.

Napoleon och Marengos sista slag tillsammans var vid Waterloo år 1815. Den långa och tuffa vandringen dit hade tagit på Marengos krafter och Napoleon låg i underläge jämfört med engelsmännen, så förutsättningarna var inte de bästa. När Napoleon snabbt behövde fly, orkade Marengo inte bära honon längre. Hingsten lämnades kvar på krigsfältet och togs där hand av engelsmännen. Han fördes till England av lord Petre, som sedan sålde honom till general J.J. Angerstein vid grenarsjärgardet. Marengo sattes i aveln i New Barnes i närheten av Ely vid 27 års ålder. Det var inget lyckat försök och några föl blev det aldrig. 38 år gammal dog han.

Hela Marengos skelett, bortsett från en hov, finns bevarat på National Army Museum i Sandhurst. Av hoven tillverkades en snusdosa som skänktes till officerarna, vid gardesbrigaden, av general Angerstein.

av Melinda, M_N