HEMSK morgon!

Ni som har mig å facebook har antagligen läst där att jag idag har haft en av mina hemskaste morgnar i livet. Jag lovade att berätta vad som hände på bloggen, så det gör jag nu. (Det blir nog dock ganska lång text.)

Väldigt känsliga läsare varnas, för det är lite "köttigt".

Tidigare har jag ju berättat att Mister, den smala 18-åriga ponnyn, hade konstig andning (väldigt, väldigt ansträngd under några dagar). Hans andning blev dock normal igen, men efter endast en "ganska frisk dag" var hans vänstra öga lite irriterat (detta var för en vecka sedan). Jag tänkte att det kanske berodde på alla flugor och sa till Ben att kolla ögat.

Dagen efter upptäckte Jaquline och Merel att hans öga var extremt svullet och det hängde ut kött så att man knappt såg ögat (det var på lördagen, så jag var ju ledig). Vetrinären kollade på ögan och gav någon sorts salva. Jag hade dock ingen aning om detta på söndagsmorgonen, så ni kan förstå min "oj, shit, vad har hänt"-känsla på söndagmorgonen när jag fodrade hö.

Under veckan har Ben kylt och lite tvättat ögat med en blöt svamp några gånger under dagen. Molninga dagar Mister fick gå ut i hagen en stund. I början av veckan blev ögat bättre; köttet drog sig tillbaka lite, man kunde se mer av ögat och det såg ut som en dålig infektion som höll på att bli bättre.

Någon dag sedan vände det och blev värre igen. Nu var det inte bara ögat som var "svullet", även ovanför och igår var även ganaschen svullen. Vetrinären kom igen och vi fick medicin att ge Mister (som för övrigt inte såg ut att ha ont, han var pigg, åt bra etc). Vi började även att kyla ögan med vattenslang istället (vi spolade övanför ögat med mjuk stråle i ca 5 min flera gånger om dagen.)

Imorse åkte Ben iväg tidigt för att jobba. Vid 07.40 knackade han på hos mig och bad mig kyla Misters öga, samt sätta på salvan, på morgonen (annars brukade Ben göra det under morgonen). Så när Mister hade ätit upp sitt kraftfoder, vid ca 8.45 hämtade jag Mister från "lilla" stallet och gick till spolspiltan i andra stallet. Jag höll honom i grimman och spolade försiktigt. Nu var halva pannan också "svullen". Stackars ponnyn såg ut som en mutant av något slag.

Efter en stund såg jag hur hans muskler (inte för att han direkt hade några) över länden/korset (bakre delen av ryggen om mina ohästintresserade läsare undrar) började darra och jag kände att han var ganska kall. Jag tänkte att han kanske frös - det var en ganska kylig morgon - och satte fast Mister i uppbindningslinorna. Jag stängde av vattnet och skulle just gå och hämta salvan när Mister helt plötsligt bara ramlade. Han tappade liksom kontroll över sina ben och bara föll ihop. Kvick lossade jag uppbindningarna (den ena var ett säkerhetsspänne och jag uppskattade det verkligen, snabbt och lätt gick den loss!). Mister gjorde säkert en tre, fyra försök att komma upp utan att lyckas, istället flyttade han sig bara mer och mer framåt. Tillslut var han framme vid Addies tävlingslåda, som stod vid väggen och på något sätt lyckades Mister komma upp på benen och jag använde hela min kropp och kraft för att hålla kvar honom där. (Skulle han ramla och slå huvet i lådan hade det ju inte varit särskilt bra.)

Jag vet inte hur länge jag höll honom, kanske en 5-10 minuter. Det droppade blod från hans öga - han hade slått i det i fallet. När Mister kunde stå någerlunda själv fiskade jag fram min mobil och ringde till Ben. Med darrig röst bad jag honom ringa Jaquline/någon annan i hustet för att komma ut till stallet och berättade kortfattat vad som hänt. Jaquline var tydligen inte heller hemma, så Ben skulle ringa till Rens. Under tiden stod jag kvar och höll i Mister.

Efter en stund ringde Ben och sa att Rens inte svarade - han låg och sov. Ben sa åt mig att gå in i huset, gå upp på ovanvåningen och väcka Rens. De följande 10 minutrarna ägnade jag och Mister åt att gå från ena stallet tillbaka till Misters box. Det är inte mer än 10, max 15 meter. Mister tog superkorta steg, skakade i kroppen och hade knappt någon egen balans. Jag gick brevid, höll i hönom kring halsen/bogen och stöttade, och försökte prata uppmuntrande/lugnande. Jag var ganska chockad/rädd/uppjagad och var själv ganska darrig och tårarna rann. Stackars Mister såg livrädd ut i sitt friska öga, men kämpade verkligen och försökte göra sitt bästa.

När han väl var i boxen, sprang jag in i huset, upp på ovanvåningen och lyckades hitta Rens sovrum. Efter att ha väckt honom (genom ett slag i huvudet) och lyckads förklara vad som hänt, skyndade jag tillbaka till stallet och Mister. Strax därefter kom Rens och jag förklarade allt igen. Rens ringde till Ben och efter en liten stund berättade han sedan att vetrinären var påväg för att avliva Mister.

Mister (nu svettig och trött) la sig ner i boxen, så vi gick in i huset och väntade. Merel kom sedan (hon skulle jobba lite idag, vi ringde först och varnade) och efter ytterligare väntat kom Jaquline och därefter vetrinären. Vi lastade Mister, vetrinären körde iväg med honom och kom sedan tillbaka med en tom transport.

Det var ingen kul morgon. (resten av dagen gick dock bra)

Mest troligt var det en tumör Mister hade och efter att jag kylt den blev det kanske någon form av "explotion" i hans huvud, eftersom där antagligen var väldigt varmt. Detta gjorde att hjärnan inte fungerade normalt, antagligen. Att avliva var det ända rätta för hästens skull.

Kommentarer
Postat av: Ingela

Vilken fruktansvärd händelse... Skickar en styrkekram till dig! <3

2011-07-23 @ 12:59:15
Postat av: Alexandra

Gud vad starkt av dig Melinda! Usch för att behöva vara med om något sådant.. Hoppas du har det bra där nere!

Kramar

2011-07-23 @ 21:15:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0