Idag tänkte jag dela med mig av några roligare händelser i stallet och börjar med två från gårdagen och därefter en lite äldre händelse. Hoppas att ni kommer dra lite på smilbanden!

-----

Rens skulle rida en av hästarna och ledde ut hästen efter att jag gjort iodning henne. Jag misstänkte att han ville bli uppslängd, följde alltså med ut och ställde mig bakom Rens. Då tittar han åt höger, in mot stallet och halvropar:
"Can you give me a leg?"
Lugnt svarar jag "Ja" och Rens rycker till, tittar bakåt och mumlar "Oh, you´re there".
Jag börjar skratta och misslyckas sedan totalt med uppslängningen, och börjar skratta ännu mer. Andra försöket lyckades jag nätt och jämt, fastän det var "full" koncentration från min sida.

-----

Klockan var runt niotiden när min mobil ringde och jag blev lite fundersam när jag såg att det var Ben.
"Hallo?" svarade jag.
Tystnad.
"Halloo..?"
"Ah, Melinda, I called the wrong number."
"Haha, okey. Bye."

-----

En morgon skulle Rens börja rida tidigare än vanligt - jag minns inte varför - och för att arbetet skulle gå smidigare och jag skulle kunna mocka klart, gjorde Rens iordning hästen själv. Jag tror han var lite trött, för han ryktade, la på ett schabrak och gick sedan för att hämta padd, sadel och sadelgjord - men han kom tillbaka med ett nytt schabrak. "Jaha, han vill väl ha ett annat", tänkte jag, men nä: Rens gick fram till hästen, la på det andra schabraket och stirrade sedan på hästen, innan han insåg och tog av det andra schabraket igen.

Igår ville vi sluta lite tidigare, så jag och Rens hjälptes åt att avsluta i stallet. Vi skyndade oss en hel del, och var färdiga innan sex.

I denna hast skulle jag gå från ena stallet till det andra (och jag gick ju relativt fort också). Mitt i dörröppningen möter jag Rens med hästmaten och vi är millimeter från en kollision. Rent instinktivt drar jag upp händerna framför ansiktet och skriker till "Waaaaahh!!!", innan vi båda snabbt går vidare, skrattandes och undrandes: Vad fasiken gjorde jag nyss?

In English: Rens and I finished the stable quick together yesterday, so that we would be able to and the day early. In this hurry, I almost collide with Rens in a door opening - and I without thinking put my hands infront of my face and screamed a bit. We both laughed and tought "Wtf, what did I (Melidna) just do?"

Att jobba som hästskötare är mer omfattande än vad många tror. Som ett exempel på det tänkte jag beskriva hur yrket omfattar alla våra sinnen: hörsel, känsel, lukt, smak, syn och det sjätte sinnet.

Hörsel: Vad än man gör, oavsett om man mockar eller har lunchrast, behöver ena örat alltid vara spetsat. Kanske någon ropar på en eller hör man hovslag på gårdsplanen som inte borde finnas där? Man kan också höra hur hästarna rusar runt som galningar i hagen. Kort sagt, man kan upptäcka saker som inte står helt rätt till, bara genom att lyssna.

Känsel: Otroligt viktig vid den dagliga visitationen. Är hästen varm, knottrig i huden eller tjock i benen? Mycket kan man upptäcka genom att bara palpera hästen (alltså att använda hästarna för att känna igenom hela hästen).

Lukt: Även luktsinnet är viktigt eftersom man, genom att ta in olika dofter, kan upptäcka ohälsa, mögel med mera. Luktar det till exempel extremt illa i någon box kan det tyda på dålig tarmflora = dålig hälsa. Hovar kan lukta ruttet. Foder, hö och halm kan lukta mögel. Även om icke-hästmänniskor kanske tycker det luktar pecka i ett stall och mer än gärna skulle stänga av sitt luktsinne, vet en äkta hästskötare betydelsen av de olika dofterna och hur värdefullt det är att kunna känna dem.

Smak: Att kunna identifiera olika smaker är oerhört viktigt när man jobbar i stall. Bland annat kan ju hästmaten alltid behöva provsmakas… eller? … okej, jag erkänner. Smaksinnet har i princip ingen betydelse, men det låter mycket bättre att säga i alla sinnen istället för nästan alla…

Syn: Att kunna snabbt överblicka stallet på morgonen, bedöma hästens hälsa genom en titt på päls och ögon med mera, att se vad som behöver göras. Att kunna se gör arbetet mycket, mycket enklare! (Hoppas inga blinda tar illa upp..)

Det sjätte sinnet: Att kunna förutspå vädret för att ta in hästarna precis innan det börjar ösregna är vissa dagar ovärderligt. Likaså förmågan att bedöma om man en dag behöver göra superduperperfekt arbete för att inte halvt halshuggas. Eller de gånger man bara får en sån där känsla av att gå ner i stallet, och precis när man kommer in rullar en häst fast i boxväggen. Det sjätte sinnet är fantastiskt – och viktigt för en hästskötares överlevnad ;)

Ajj. Aaoch.
Nästan dagligen får jag en och annan örfil. Vanligast är en svanssnärt under ryktningen (idag blev det fyra..). Jag har även lyckats få öronsnärt, tygelsnärt, uppbindningsrepssnärt samt enstaka grimskaftssnärtar. Mina kinder börjar bli härdade.

In English: I´m getting slapped almost every day. The tale-slaps are mots common, but I´ve also got slapped by the horses ears, reins, ropes etc. Aoch.. :P