När ni rider, hur diciplinerade är ni? Hur mycket anstränger ni er och är ni på er själva hela tiden? Blicken upp, ben på, mjuk hand, sträck på dig!

Själv brukar jag hålla mig själv i örat och försöka rida ordentligt. Sen klart, vissa dagar är man kanske tröttare än andra och då blir det väl lite mer åkning. Huvudsaken för mig är dock att alltid sträva efter att bli lite bättre och utvecklas framåt!


Kommentera gärna hur ni resonerar kring er ridning!

Hippson har som ni kanske vet ett flertal bra ridövningar på sin hemsida - och flera av dem är till för allmänheten. Här kommer en övning jag använder mig utav lite då och då:

Bli en slarvis i skänkelvikningarna!

Tipstack till: Anne-Carin Klinge
Text: Hege Hellström
Illustration: Linda Eriksson

Om hästen är stel i bogarna finns det ingen bättre övning än den här, intygar Anne-Carin Klinge.
Hon är B-tränaren i dressyr som arbetar på heltid med träningen, plus att hon både har en häst som debuterat Grand Prix och unghästar.
- Jag har hittat på övningen själv och har inte hört om någon annan som använt den, men så kom en elev tillbaka från Eva-Carin Oscarsson och sa att de hade fått rida slarvisar, fast det inte hette så där. Det var lite roligt, säger Anne-Carin.
Vad är då en slarvis? Jo, en skänkelvikning som är extremt dålig. Stretcheffekten blir stor på båda sidorna.
- Det är en supereffektiv övning! Ryggen kommer upp fint på hästarna.
I början brukar eleverna undra vad det är de ska göra, egentligen.
- Men faktum är att det brukar vara en positiv upplevelse. Det känns konstigt första gången, men andra eller tredje diagonalen säger eleverna "aha", menar Anne-Carin.

Gör så här:
Rid övningen i trav. Rid upp på diagonalen med hästen rak så att du tar ut riktningen. Rid sedan skänkelvikning, men rid på innertygeln så att hästen blir något förböjd. Men glöm inte att det ska göras i balans, så du måste stötta med yttertygeln. Låt hästen "tappa" bakdelen så att bakdelen släpar efter.
- Vad som händer då är att du får hästen att stretcha yttersidan mycket och den blir tvungen att komprimera innersidan. Det blir ett dragspel på bägge sidor plus att du får hästen att träda över väldigt mycket med framdelen. Den stretchar när den korsar, varje steg blir en liten stretchning på båda sidorna.
Skillnaden mot en vanlig skänkelvikning är att hästen då inte stretchar sin yttersida på samma vis, eftersom den i vanlig skänkelvikning i princip ska vara parallell med långsidan.
- Du behöver inte tvära brant för att få effekt, från hörn till hörn i ett 40-ridhus är bra. Om du tvärar för brant kan hästen tappa balansen och du vill att den ska vara i balans så att den vågar släppa till, förklarar Anne-Carin."



Källa: Hippson.se

Många av dagens ryttare är duktiga. De kan ridning i praktiken, men hur många kan den i teorin? Jag har tidigare skrivit om tygelhjälperna och tänkte nu fortsätta med skänkelhjälperna.

Det finns 5 sorters skänkelhjälper:
¤ Framåtdrivande
¤ Sidförande
¤ Mothållande
¤ Reglerande
¤ Böjande

Tänk på att alla skänkelhjälper bygger på en stabil skänkel, och med ostadig skänkel kan hästen bli skänkeldöd.

I detta inlägget tänkte jag ta upp mothållande, reglerande och böjande.

En reglerande skänkel reglerar storlek på volt, väg och till viss del även tempo. En mothållande skänkel däremot avslutar eller förhindrar en rörelse.


När man ska böja hästen, används en böjande skänkel. Det är förhållandet mellan inner och ytterskänkel som avgör hur mycket hästens böjs, och hästen ska vara lite mycket böjd som spåret. Ytterskänkel är placerad något längre tillbaka, medan inner är kvar vid normalläget.

Många av dagens ryttare är duktiga. De kan ridning i praktiken, men hur många kan den i teorin? Jag har tidigare skrivit om tygelhjälperna och tänkte nu fortsätta med skänkelhjälperna.

Det finns 5 sorters skänkelhjälper:
¤ Framåtdrivande
¤ Sidförande
¤ Mothållande
¤ Reglerande
¤ Böjande

Tänk på att alla skänkelhjälper bygger på en stabil skänkel, och med ostadig skänkel kan hästen bli skänkeldöd.

I detta inlägget tänkte jag ta upp framåtdrivande och sidförande.

En framåtdrivande skänkel används, som namnet berättar, för att driva. Detta sker genom lika tryck med båda skänklarna vid normalläget, och när hästen lyssnar framåt, lättar man på trycket. (Straff och beröm-principen.)

När man ska flytta hästen åt sidan använder man en sidförande skänkel; ena sidans skänkel ökar då trycket på hästen. Skänkeln är kvar vid normalläget, men kan vid behov flyttas lite.


I skänkelvikning används bland annat sidförande och framåtdrivande skänkel.

Det finns 7 sorters tygelhjälper:
¤ Förhållning
¤ Eftergift
¤ Mothållande/reglerande
¤ Ställande
¤ Ledande
¤ Uppresande
¤ Understödjande

I detta inlägget tänkte jag ta upp Uppresande och Understödjande.

I ett uppresande tygeltag tar man hander upp och framåt. Det används tillsammans med en stark framåtdrivande skänkel när hästen går bakom lodplanet. Det är viktigt att vara noga med att det ej är du som orsakat att hästen går fel.



Understödjande tygeltag förstärker ena sidans skänkel. Det tas mot samma sidan höft, som den skänkel man vill förstärka är på. För att fungera kräver det en väl inramad yttersida. Används i sidvärtes rörelser och i framdelsvändningar.

Det finns 7 sorters tygelhjälper:
¤ Förhållning
¤ Eftergift
¤ Mothållande/reglerande
¤ Ställande
¤ Ledande
¤ Uppresande
¤ Understödjande

I detta inlägget tänkte jag ta upp Mothållande/reglerande, ställande och ledande.


Reglerande och Mothållande tygeltag är i princip samma sak. De används när hästen förböjer sig eller när man utför rörelser, ex skänkelvikning. När man tar ett mothållande/reglerande tygeltag, håller man mycket i ena sidans tyge,l för att reglerar andra sidans tygeltag, väg och tempo. Det mothållande håller dessutom emot en kroppsdel, ex. bogen. Mothållande tygeltag är starkare än reglerande.

Ett ställande tygeltag ställer hästen i nacken, precis så mycket att man kan se hästens ögonglob och näsvinge. Det fungerar som ett förhållande tygeltag, men tas bara i ena tygeln. Man kramap mjukt och välter eventuellt handen.



Man tar ett ledande tygeltag för att visa vägen och är vanligt på unghästar. Det tas rakt ut, med tummen pekandes utåt. Den motsatta sidand skänkel flyttas lite fram. Tygeltaget har bara effekt när det tas, blir man kvar med handen ute har det ingen effekt längre.

Många av dagens ryttare är duktiga. De kan ridning i praktiken, men hur många kan den i teorin? Därför tänkte jag skriva lite om just ridning i teorin, och inleda detta med tygelhjälperna.

Det finns 7 sorters tygelhjälper:
¤ Förhållning
¤ Eftergift
¤ Mothållande/reglerande
¤ Ställande
¤ Ledande
¤ Uppresande
¤ Understödjande

I detta inlägget tänkte jag ta upp förhållning och eftergift.

Man tar en förhållning, dvs. man kramar i tyglarna, för att bromsa hästen eller kontrollera att den lyssnar. Förhållningen ska alltid följas av en eftergift, som innebär att man lättar lite i tyglen. En förhållning kan tas i 3 steg: med fingrarna, handen eller hela armen. På samma sätt kan man lätta och ge eftergift i 3 steg.


Om man hela tiden tar och ger lika mycket, räknas det som mekanisk ridning, vilket inte är bra. Om man däremot känner hur stor förhållning man behöver ta och hur mycket man behöver lätta, är det en del av ryttarkänslan, alltså bra.

I nästa del av serien kommer mothållande/reglerande, ställande och ledande tygeltag tas upp.