Det var minsann en spännande körlektion idag.

Jag och Jessica Å körde Nottingham, och det var jag som började. Nästan direkt visade sig Liberal vara halt och blev hemskickad. Vi andra travade vidare och allt var lugnt och skönt. Vi övade lite ökad trav och Nottingham blev något uppspelt av detta. Han halvstegrade och hade sig när ekipaget före travade iväg.

En stund senare var det kuskbyte och Jessica tog tömmarna. Vi skrittade på en liten asfalterad väg, när Fredrik (Persson, vår körlärare) plötsligt cyklade iväg. Samtidigt kom det en stor bil bakom oss. Skulle han köra om skulle vi definitivt bli nermejade i åkern. Det var ju så klart inget vi ville, så vi körde ut mitt på vägen. Då kom Fredrik tillbaka, stolt över att ha hittat en i gruppens tappade mobil.

Snart upptäcktes det att även gamle Edamer var halt. Han gick först i ledet, men för att kunna skritta hem behövde han gå sist. Därför skulle vi andra trava förbi honom. Fredrik skickade ner Edamer på en liten väg mellan två åkrar. Den andra Jessica i gruppen, som körde bakom Edamer, fattade inte att alla skulle svänga ner, så hon fortsatte rakt fram. Fredrik skrek något och hon svängde - rakt ner i åkern. När det var vår tur att svänga ner, blev Nottingham alldeles vild. Han galopperade och studsade genom det höga gräset. Marken var inte heller så jämn, så det blev en ganska guppig tur.

Några hundra meter senare skulle vi in i en liten skog. Ända problemet var att man var tvungen att köra igenom en rejäl vattenpöl, säkert 1½ m lång. Nottingham gick utan problem igenom, men Marabou tvärnitade. Han tvekade lite och tog sedan världens hopp över, med vagn och hela kittet. Den ena i vagnen trillade nästan av.

Det roliga var inte över än. När vi kom till Warren Hastingsbanan (en oval park med ett galoppliknade spår runt), skulle vi trava lugnt till en kon och sedan öka traven i ett varv. De två första kom iväg utan problem. Därefter var det slöa Ohio och sedan vi. Ohio travade bort och Nottingham blev riktigt taggad. Han backade, stegrade sig ganska rejält och var allmänt vild. Jag och Jessica satt och ptrooade och försökte lugna honom. Fredrik tog tag i ena tömmen för att hålla Nottingham på marken.

Då, helt plötsligt, blev Ohio rädd för några dressyrhästar. Han drog iväg bockandes i vild galopp, förbi de andra två ekipagen. Fredrik släppte Nottingham, sprang i 190 över hela fältet skrikades "Åh, helvete!". Tillslut stannade bus-Ohio, och han såg ganska nöjd ut. Nottingham hade dessutom lugnat ner sig något. Resten av travet gick bra.

"Ja, idag övade vi lite på att länga traven och även lite annat hände ju..."