I helgen var jag och Velle iväg och tävlade! (Vår missa.alla.tävlingar.vare.sig.vi.vill.eller.ej-period har slutat, tack och lov.)


1 m, 8 fel
Shit vad Velle tyckte det var kul att hoppa på gräs! Till 4an fick jag inte tillbaka henne, vilket resluterade i att vi kom alldeles för nära hindret. Jag smackade dock på och Velle hoppade stillastående. I landningen rev vi bakbommen (typiskt att det var en oxer!). Vi landade ju i princip utan fart och lite på sniskan, så jag la en liten volt för att hitta rätt riktning igen, samtidigt som jag konstaterade att jag fått en liten smäll av Velles hals och rivit upp min haka på något skumt sett. Resten av banan gick super :)



1,10 m, 12 fel på hinder+tidsfel
Vår debut i 1,10 gick ändå rätt hyffsat: Velle var lite trött (hennes kondis är inte tillbaka på topp än) och vi fick två stopp. Men! Man ska ju alltid ransaka sig själv vid ett stopp, ofta är det ryttaren som gör fel, och så även i detta fallet. Jag har i efterhand insett att jag släppte benen precis före både tvåan och femman, och slutade stödja Veleda helt enkelt., Om Velle hade varit lite mer pigg hade hon antagligen hoppat. Överlag är jag ändå rätt nöjd med rundan, vi fick en ganska bra känsla :)

Trott i boxen efter träning och äventyr

När jag och Jonas (som står på samma stall) red hem från hoppträningen idag, mötte vi två ponnyer i vild galopp, utan ryttare.

Det första jag tänkte var
"Det där är ju Babe och Pikachu" (japp, Pika från ponnyakuten bor numera i samma by som Veleda, men det tänkte jag inte, skriver det för er skull)

Det andra
"Oj, våra hästar har broddar, hoppas de inte sparkar någon" (ni kan ju tänka er att det blev lite kalabalik när ponnyerna galopperade i princip rakt in i oss)

och sedan
"Jag borde kanske ta mina stigbyglar" (hade släppt dem och Velle stutsade upp och ner)

Någon gång därefter ägnade jag ryttarna en tanke och hoppade sedan av förr att fånga hästarna. Veleda var väldigt duktig och gjorde inget mer än att hon såklart blev lite uppspelt.