På hoppningen i onsdes tipsade Petra mig om en häst hon varit och tittat på. Den var tydligen 7 år, ett sto med motor och skulle tävla 130 till helgen. Igår var jag och provade henne.

När vi kom till stallet möttes vi av en trevlig tjej vid namn Caroline. Hon hade precis hämtat Veleda, hästen, från hagen och häll på att ge henne lite vatten. Velle, som jag kallade henne, sörplade glatt i sig medan Caroline berättade lite om stoet och hennes bakgrund. Tydligen samarbetade Caroline med en hollänsk hästhandlare och det var därifrån Velle kom. Hon var ganska smal och omusklad, men holländaren hade fått in henne i ännu sämre skick, och Caroline tyckte att stoet bättrade sig hela tiden.

Caroline red och hoppade Velle lite före mig, så att vi fick se henne ridas. Det såg bra ut, även hon hon behöver lite träning i dressyren. (Men det är jag ju inte van vid...) När jag red henne kändes det bra. Även om jag inte fick henne att gå i den finaste formen hon kunde och även om vi inte fick till perfekt taxering varje gång, gjorde Velle ett väldigt gott intryck på mig och mamma. Vi gillade hennes psyke och hon var både klok och ärlig på hinder.

Vad som händer härnäst vet jag inte än... (spännande, nästan som en följetong..)




Mycket dålig vinkel som verkligen inte gör Velle till något skönhet.