För någon dag sedan avlivades vår katt Lakrits. Han har haft diskbrock i nåt år och den smärtstillande medicinen hjälpte inte särskilt mycket nu på sista tiden, samt att eftersom Mamma och Björn ska flytta till en lägenhet snart skulle han behöva bli innekatt, vilket han skulle avsky. Så för Lakrits skulle var det det bästa.


Vi fick honom i mitten av år 2007, när han var 7 elr 8 år, eftersom hans dåvarande ägare skulle flytta och inte ville ta med Lakrits och skola om honom till innekatt (vilket han skulle hata). (fel datum på bilden)


Lakrits var vår "kaninvakt"; han markerade tydligt när någon kanin hade rymt och vid något tillfälle hjälpte han oss till och med att fånga Dojjan (Dojjan sprang rakt mot vägen, Lakrits satte fart, sprang förbi kaninen, in framför och fick DOjjan att vända och springa mot oss istället, så att vi kunde fånga honom).


Lakrits älskade att vara ute o slappa (fast inte i regn & rusk). Han försvarade även alltid sitt revir mot "Copycat" och kom vissa dagar hem smått haltandes med ändå stolt. "Du skulle sett den andra katten".


Han var en ganska barsk katt och vi fick alltid varna besökare att inte klappa honom - kan kunde attackera utan tydlig förvaning (han fick bara en speciell blick och om man inte kände honom var det svårt att tyda detta). Han kunde också vara riktigt gosig - dock ingen knäkatt.


Lakrits var verkligen kungen i huset! Låg han mitt i sängen, la man sig själv där det fanns plats. Ville han gå ut/äta/gosa/busa mitt i natten, gick han runt och jamade tills han fick sin vilja igenom.

En fantastisk katt!