Igår var det hoppträning och jag hade helt ärligt inga större förhoppningar; trodde Veleda skulle vara tjurig. (Hon har nämligen ett minimalt sår i ena mungipan.)

Så jag såg till att rida och vara på mig själv extra mycket - mjuk, mjuk, mjuk hand och mycket ben. (Bra träning!) Vi fick till en sån himla bra känsla! Såg avstånden i god tid, kom rätt på varje hinder, balanserade upp bra mellan hinderna i de relaterade avstånden och fick till några finfina sväna svängar dessutom.

Visserligen blev Veleda imellanåt något lång och för högre höjder (120 och uppåt) behöver hon lägga lite mer vikt på bakbenen och bli mer elastisk+stark, men det är bara att jobba vidare.

Hur som helst ska jag pränta in den där känslan i minneskontoret. Ett bra sätt att göra det är genom målbildsträning: Du sitter avslappnad, blundar och tänker igenom ridpasset, och går tillbaka in i känslan, vad du såg, hur du red osv. Sedan upprepar du detta om och om igen, precis som om du red den där kanonrundan flera gånger.