Trott i boxen efter träning och äventyr

När jag och Jonas (som står på samma stall) red hem från hoppträningen idag, mötte vi två ponnyer i vild galopp, utan ryttare.

Det första jag tänkte var
"Det där är ju Babe och Pikachu" (japp, Pika från ponnyakuten bor numera i samma by som Veleda, men det tänkte jag inte, skriver det för er skull)

Det andra
"Oj, våra hästar har broddar, hoppas de inte sparkar någon" (ni kan ju tänka er att det blev lite kalabalik när ponnyerna galopperade i princip rakt in i oss)

och sedan
"Jag borde kanske ta mina stigbyglar" (hade släppt dem och Velle stutsade upp och ner)

Någon gång därefter ägnade jag ryttarna en tanke och hoppade sedan av förr att fånga hästarna. Veleda var väldigt duktig och gjorde inget mer än att hon såklart blev lite uppspelt.

Idag var det hoppträning. Det började lite sisådär - Velle var rätt hängig i handen och ganska stel. Lydnadsövningarna med ett extra galoppsprång i linjerna gick dock ganska bra.

Sen, när hinderna höjdes till 100-110 cm och vi satte ihop en liten "lydnadsbana", red jag och Velle an mot en oxer med relativt lång anridning. Jag red i blindo, hittande ingen avståndspunkt och vi kom helt fel på hindret.

Velle tvärnitade. Jag flög.

-Oj då, sa jag när jag landat och skrattade lite,
varpå Petra kommenterade "och hon bara skrattar."

Sen hoppade jag upp igen, fick ytterligare en dålig anridning och ett stopp (helt mitt fel!), men tredje gången (gillt) gick det kanon. I övrigt gick sista rundan väldigt bra och Velle lossnade i galoppen. :)

(Haha, en sak jag lade märke till var att jag inte blundade i avramlingen, vilket jag brukar i ren självbefarelsedrift. Nu såg jag hinderstödet och bommarna jag var påväg rätt in i, och lyckades på något sett undvika att landa på dem... Slog mig alltså inte för ett ända öre.)